Hästar äter allt stövlar dom...

I fredags var jag lite oplanerat ute med Maria, Thais och hennes pojkvän vars namn jag inte kan stava och en italiens tjej som heter Caterina. Vi skulle bara gå ut och ta ett glas vin men jag var hemma runt två och då lämnade jag ändå de andra innan för jag skulle upp på morgonen. Tyckte dock att det var en bra plan att laga mat mitt i natten... Haha som tur är att familjens sovrum är en våning ovan detta så man an härja runt i köket uutan att det hörs.

 

 

Klockan sexton minuter över tio steg en osäker Lina på tåget. Frågade första bästa person om jag var på rätt tåg eller inte, det hade trotts allt vart jobbigt att åka åt fel håll. Väl framme på stationen så kom Josefin och hämtade upp mig. Hon bor på en gård mitt ute i (iaf nästan) ingenstans. Sjukt fint var det iaf där! Jätte mysigt hus och roliga hästar som slickade på mina jeans och försökte tugga på mina stövlar.

 

Dom hade även grisar, kossor, två hundar och en kissekatt. Det blåste en massa så när vi skulle gå till kossorna så luktade det ingenting men sisådär tre meter från grinden så slogs jag av en stank som fick mig att motstå kräkreflexen... Gårdagens utgång kändes inte vid de tillfället lika rolig. Inte för att jag var speciellt bakis men den stanken fick det att vända sig i magen lite extra... Inte för att tala om när vi var hos grisarna, försökte hålla lite avstånd till den värsta stanken där inne:P

 

Sen på kvällen så hade vi film maraton en ren myskväll så att säga.




Imorse så möttes vi av en skrikande bebis, en trotsig tvååring och två hyper hundar som ville sitta i mitt knä i soffan. Dom hundarna var söta men när dom försöker slicka mig i ansiktet... Huuu usch och blä, inget fan av hundar direkt.

 

Vi lämnade kaoset bakom oss och tog oss till en idyllisk liten stad i närheten. Eller den skulle vart de om det inte regnat och vart iskallt. Vi värmde oss på ett Costa men det slutade med att vi åkte till Kidderminster (stället där mitt tåg hem skulle gå ifrån) och kollade runt lite i affärerna där. Sen gick vi och åt lunch på en restaurang där jag fick ett visitkort med servitörens telefon nr och namn på när vi betalade. Vi vek oss av skratt när vi insåg att han ville att vi skulle ringa honom när han hade slutat för dagen...





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0