Efter att flygit till hit så har jag virrar runt vilse i Birmingham i två timmar. Jag ville testa att ta tåget hem till Worcester. Tänkte att det skulle vara kul att testa. Självklart så fanns det inget tåg som matchade när jag väl kom fram till Birmingham New Street. New Street är centraltationen för alla tågen, tror jag. Det hade jag dock ingen koll på så först fick jag åka i ett gulligt litet tåg (kabin sak, kändes som en skidlift grejemoj) från flygplatsen till nån bussstation grej. Lyckades hitta en biljett männsika som hjälpte med vart jag skulle gå.

Väl framme på New Street så hittade jag en annan info gubbe som gav mig en lång beskrivning på hur jag skulle hitta till Moor Street där jag kunde ta en buss. Fast den beskrivningen tonades sakta men säkert bort när jag väl kom ut ur stationen och hittade massa affärer som jag bara var tvungen att gå in och kolla lite i. Det är läskigt hur stora affärerna är. Stockholm kan slänga sig i väggen för Birmingham är så mycket ballare. Jag hade nästan kunnat tänka mig att bo där. Även fast det är en mega stad så är statskärnan mycket gågator. Iaf där jag var, vet inte hur det ser ut över hela stan.

Iaf nu tappade jag tråden på det jag ville skriva. Haha nu glömde jag bort vad jag skulle skriva... Så nu har jag läst igenom, nu kan jag fortsätta skriva (tyckte att ni skulle få se hur bra min hjärna sammarbetar när jag är trött).

Jag missade bussen och hittade tillslut tillbaka till stationen. Då var det en timma kvar tills nästa tåg skulle komma. Satt och väntade på de och åt en sallad och drack varm choklad. Jag åt en muffins oxå fast den har jag redan förträngt... Inte konstigt att jag är trött, jag har levt på ingen sömn och socker halva dagen.

Andra halvan av dagen har jag levt på mer socker och vitt vin. Jag kom fram lagom till efterrätten av deras söndags lunch. The Martins family var hemma hos oxå. Dom är så stört roliga. Jag plockade fram min dator och startade Spotify. Sen underhöll vi oss med musik och vin jätte länge.